SjoholmMi

Igår var en dag som tog all energi ur en och som gör att man bara vill ändra på allt.
framför allt blir man tacksam till allt man har, och inser att man aldrig vill förlora det.


Vi tar de från början.

Igår var nämligen dagen då jag lämnade arbetslösheten igen och återvände till gruvan.
Det var meningen att de skulle vara en bra dag.

Vaknade i tid och skulle slänga mig i duschen. men nej, inte det. varmvattnet hade frysigt!
Less gick jag och la mig under täcket ett litet tag igen. Kände på mig att något skulle strula så jag for tidigt hemifrån för att lämna iana hos mor och far min. Ville inte lämna henne ensamen hemma såååå länge som det skulle bli. 
Åkte upp till jobbet och inser att jag inte har den blekaste aning om koden till omklädningsrummet. Minnet vars har du tagit vägen? Träffade en som kunde berätta koden och gick till skåpet och skulle svänga om till arbetskläderna. SKÅPET TOMT?!
Allt var borta: Kläder, skor, hjälm, handskar och tagg.

Efter många om och men återfanns min hjälm. fick tag i ny tagg och nya kläder+skor.
Jobb dagen flöt på bra och det mesta fanns faktiskt kvar i bakhuvudet, redo att plockas fram, minnet har visst inte svikit mig.
Åkte fårn jobbet och hem till mor och far för att hämta en glad terrier..
Problemet var bara att ingen glad terrier mötte mig. En ihopkrupen liten tös med svansen mellan benen gick några steg mot mig mötte min blick och lät mina fingrar röra hennes päls innan hon försvann och kröp ihop i ett hörn på bädden.
Fick en snabb återberättelse om hur hon varit med om en olycka och landat på ryggen och efter det "skyddat" rumpan med svansen. ställde iana och började känna igenom.
sträckte igenom bakpartiet och konstaterade att benen var okej. kollade rumpan, inget där heller.
Då upptäcker jag att min hund inte KAN lyfta svansen alls och rör jag den gör de enormt ont.
klämmer och känner och konsterar att smärtan i svansen grundar i korsryggen/svans ansättningen.

Ringer och åker sen akut in till vetrinären.
På vägen till vetrinären inser jag att vad de än är med mitt lillhjärta så är det allvarligt. Iana som i vanliga fall blir jätte stressad av att åka bil och blir åksjuk så att hon inte kan vara still i bil, lägger sig ner på sätet bredvid mig. 

vetrinären klämmer och känner.
konstaterar precs som jag att smärtan kommer från korsrygg/svans ansättning.

Vi röntgar henne och när jag sätter ner henne på golvet efter röntgnen för att kolls plåtarna går hon och lägger sig i ett hörn av rummet. Någon som inte känner mig hund skulle förmodligen säga att det är väl ingenting med henne förutom hängade svans. Men jag som känner henne inser verkligen att hon ahr EXTREMT ont och att detta inte är bra.

Röntgen plåtarna ger oss svaret att ingenting är brutet som tur är.
MEN att den fjärde svanskotan har fått en smätt och en förflyttning åt vänster.
Tänk er svanskotorna som ett rakt streck ( - - - - ). För iana är detta ingen rak linje, utan en kota har i smällen förflyttat sig åt vänster.
Efter vetrinär besöket var det raka vägen till apoteket och hämta ut starka smärtlindrande åt lilltösen och hämta hem buren.
Nu har iana strikt burvila och äter smärtlindring. Inte ens koppelpromenadet får hon gå.
Trots smärtlindring har lilltösen ont, det märks.
Även om jag öppnar buren, väljer hon att inte komma ut.
Min hund som i vanliga fall står och piper när hon blir burad ligger nu ihopkrupen i ett hörn av buren.
Mitt mattehjärta blöder och mitt mamma hjärta gråter.

Jag hatar och tåras åt varneda sekund iana har ont.
JAG KOMMER ATT GÖRA ALLT I MIN MAKT FÖR ATT FÅ HENNE BRA IGEN OCH FÖR ATT HON SKA SLIPPA HA ONT!
Mitt älskade vackra hjärta! Min högsta önskan är att du ska bli bra igen.

Förra veckan var de som sagt var dax vetrinärbesök.

Ässä skötte sig exemplariskt hos självavetrinären, och även hyffsat i väntrummet.
Själva 1 årssprutan märkte hon inte ens av. Duktig vovve : )

Iana fick även hon spruta, och det gick jätte bra.
Sedan fick vetrinären kolla på sporren ianas, Det var rent och fint men låg en klobit kvar längst in, så vi tog bestlutet att få somna in ett tag med lite lugnande och plocka bort det.
Med lugnande somnade lillianis och vetrinären fick ta bort allt hår i såret och plocka bort det lilla av klon som fanns kvar. Efter det var de bara att bandagera in henne och ge en väckande spruta.
Fick bråka rejält med apoteket när jag skulle hämta ut antibiotika och smärtlindring.
Vet inte riktigt om jag gillar idé med att ha privata apotek och inte statligt, det betyder ju att dem drar ner på lagervaror och har inte hemma det man behöver.
Så jag fick åka till ett annat apotek och hämtade ut alla mediciner där istället.

Har bandagera om henne några ggr nu och det ser ut att läka bra hennes klobrott och snart har hon ätit klart medicinerna.
Men i nu läget leker hon då och är i gång så tror inte smärtan är så hög.
Och bandaget håller vi så litet som möjligt för att behålla full rörlighet och att hon slipper halta.
bjuder på en bild från när vi kommit dem från vetrinären.

Älskade, lilla terriertokan.

Under helgen har Iana fått bo hos min familj då jag har jobbat natt och energin sprutar ut en ianis som INTE vill sova hela dagarna med matte, så då får hon vara hos familjen och leka av sig istället. Perfekt lösning, tack Familjen! Men i lördags gick leken lite över styr och Iana sprang in i en plåt (vi misstänker att det var då) och skadade sporren på vänster tass. Mor min möttes av en snopen Iana med en blodpöl under sig så hon tvättade av såret som vi alltid gör, vi är ganska van att terriertokan har nya sår här och där. Men denna gång måste ha tagit ganska hårt för idag har hon blivit sämre och har rejält ont i tassen, gillar inte alls att jag ska vara och röra och kolla, hon som i vanliga fall inte reagerar alls på hantering.

Så sårspray, jodopax och bandage åkte fram. Tvättade av såret och försökte verkligen kolla, men det ser inte så farligt ut? Sprayade på sårspray och när de torkat åkte tass bandaget på, nu har jag en fox som går omkring här hemma och tycker synd om sig själv, inte kan man gå på tassen när det är lite bandage på den inte! Vars försvann min tuffa brud som nästan aldrig reagerar?!

Bandaget får sitta på tills imorgen, då tar jag bort det och ser hur det ser ut, ska ändå boka tid för vaccination av båda hundarna hos vetrinären imorgon så dem får kika på såret i samma veva. : ) Nu ska jag ta min bandagerade vitbruna terrier i koppel och ut och promenera.