SjoholmMi

Igår var en dag som tog all energi ur en och som gör att man bara vill ändra på allt.
framför allt blir man tacksam till allt man har, och inser att man aldrig vill förlora det.


Vi tar de från början.

Igår var nämligen dagen då jag lämnade arbetslösheten igen och återvände till gruvan.
Det var meningen att de skulle vara en bra dag.

Vaknade i tid och skulle slänga mig i duschen. men nej, inte det. varmvattnet hade frysigt!
Less gick jag och la mig under täcket ett litet tag igen. Kände på mig att något skulle strula så jag for tidigt hemifrån för att lämna iana hos mor och far min. Ville inte lämna henne ensamen hemma såååå länge som det skulle bli. 
Åkte upp till jobbet och inser att jag inte har den blekaste aning om koden till omklädningsrummet. Minnet vars har du tagit vägen? Träffade en som kunde berätta koden och gick till skåpet och skulle svänga om till arbetskläderna. SKÅPET TOMT?!
Allt var borta: Kläder, skor, hjälm, handskar och tagg.

Efter många om och men återfanns min hjälm. fick tag i ny tagg och nya kläder+skor.
Jobb dagen flöt på bra och det mesta fanns faktiskt kvar i bakhuvudet, redo att plockas fram, minnet har visst inte svikit mig.
Åkte fårn jobbet och hem till mor och far för att hämta en glad terrier..
Problemet var bara att ingen glad terrier mötte mig. En ihopkrupen liten tös med svansen mellan benen gick några steg mot mig mötte min blick och lät mina fingrar röra hennes päls innan hon försvann och kröp ihop i ett hörn på bädden.
Fick en snabb återberättelse om hur hon varit med om en olycka och landat på ryggen och efter det "skyddat" rumpan med svansen. ställde iana och började känna igenom.
sträckte igenom bakpartiet och konstaterade att benen var okej. kollade rumpan, inget där heller.
Då upptäcker jag att min hund inte KAN lyfta svansen alls och rör jag den gör de enormt ont.
klämmer och känner och konsterar att smärtan i svansen grundar i korsryggen/svans ansättningen.

Ringer och åker sen akut in till vetrinären.
På vägen till vetrinären inser jag att vad de än är med mitt lillhjärta så är det allvarligt. Iana som i vanliga fall blir jätte stressad av att åka bil och blir åksjuk så att hon inte kan vara still i bil, lägger sig ner på sätet bredvid mig. 

vetrinären klämmer och känner.
konstaterar precs som jag att smärtan kommer från korsrygg/svans ansättning.

Vi röntgar henne och när jag sätter ner henne på golvet efter röntgnen för att kolls plåtarna går hon och lägger sig i ett hörn av rummet. Någon som inte känner mig hund skulle förmodligen säga att det är väl ingenting med henne förutom hängade svans. Men jag som känner henne inser verkligen att hon ahr EXTREMT ont och att detta inte är bra.

Röntgen plåtarna ger oss svaret att ingenting är brutet som tur är.
MEN att den fjärde svanskotan har fått en smätt och en förflyttning åt vänster.
Tänk er svanskotorna som ett rakt streck ( - - - - ). För iana är detta ingen rak linje, utan en kota har i smällen förflyttat sig åt vänster.
Efter vetrinär besöket var det raka vägen till apoteket och hämta ut starka smärtlindrande åt lilltösen och hämta hem buren.
Nu har iana strikt burvila och äter smärtlindring. Inte ens koppelpromenadet får hon gå.
Trots smärtlindring har lilltösen ont, det märks.
Även om jag öppnar buren, väljer hon att inte komma ut.
Min hund som i vanliga fall står och piper när hon blir burad ligger nu ihopkrupen i ett hörn av buren.
Mitt mattehjärta blöder och mitt mamma hjärta gråter.

Jag hatar och tåras åt varneda sekund iana har ont.
JAG KOMMER ATT GÖRA ALLT I MIN MAKT FÖR ATT FÅ HENNE BRA IGEN OCH FÖR ATT HON SKA SLIPPA HA ONT!
Mitt älskade vackra hjärta! Min högsta önskan är att du ska bli bra igen.