111205
Hejsan alla i julstöket : )
Någon annan än jag som har världens julkänsla?
Och ändå är det 19 dagar kvar till jul.
Mitt liv som arbetslös är ändå ganska bra. Inte så farligt som jag trodde det skulle vara.
Men det är klart, visst saknar jag jobbet eller att jobba överhuvudtaget. Nu fördriver man mest bara dagarna. OCh denna dygnsrymt som jag gnällt över tidigare, den är inte normal. Vaken hela/halva nätterna, sover bort halva dagarna och äter middag 22 på kvällen, ja ni förstår ju...
Däremot vet jag en som inte klagar, men kära terrier njuter av varje sekund hon får spendera med mig och slipper sitta och vänta på att jag ska komma hem från jobbet.
Något internet till lägenheten har jag ännu inte skaffat, men förhoppningsvis fixar det sig snart. Är på gång om man säger så. Därför bllir uppdateringarna lite utsatta och det blir tråkiga inlägg utan bilder, eller på gamla bilder. Men när jag har internet i lägenheten då lover jag offare uppdateringar och bilder :)
Idag har Iana fått prova på drag för första gången i sitt liv. Har alltid velat dra med henne men har aldrig hittat ett dragsele som passar henne, så nu i höstas (bättre sent än aldrig) så åkte jag till björkis i kiruna och sydde upp ett åt henne, blev svin bra och rooosa, såklart! Så idag när snön lagt sig rejält åkte jag iväg till återvinningen och köpte en begangnad barnpulka och kopplade ihop med selen. Till en början var det obehagligt att selen satt på och att det lät väldigt väldigt konstigt bakom henne, men fort vande hon sig och jag fick börja bromsa in henne för att peppa henne. DUKTIGA IANA. Så nu fortsätter vi träna och sedan börjar vi med vikter i pulkan, nu ska det byggas muskler! Imorgon på morgonen tänker jag ta hunden och pulkan och promenera från lägenheten till kullen (ca 5-6 km) så hon riktigt vänjer sig vid sele och pulka. Dessutom så tänkte jag göra det på morgonen så jag hinner se lite dagsljus och kanske, kanske lyckas vända på dygnet. : )
På tal om iana, hennes klokapselbrott kan ni intresserade få en liten uppdatering i hennes pencilinkur är färdig nu och hon har slutat gå på smärtlindring. Någon klo på sporren har vi ännu inte sett skymten av, men det läker ändå fint. Har valt att inte ha något bandage länge på henne så såret får luftas och klon plats att växa ut. Hon är för övrigt pigg, stödjer mycket på benet och verkar inte länge ha ont på samma sätt, skönt det!
Har även den glada nyheten att min älskade Karelare hållt ett ståndskall på älg i hela 30 minuter för första gången i sitt liv och vi alla är så stolta över henne. : ) Duktiga Duktiga Ä!
FÖr er som funderar med Ässä hur det egentligen fungerar, så är det så att:
Ässä är på foder hos min Pappa men det är jag som äger henne. Min pappa sköter all jakt med henne och jag sköter utställning och sådant. Sedan så är Ässä hos mig då pappa jobbar. Men då min far nu är sjukskriven har hon inte behövt vara hos mig utan får spendera dagarna med sig husse. Och jag är och tjuvar henne ibland för att få en karelar puss eller två.
Nej nu ska jag lämna datan och vara social med familjen. Ha en bra dag alla läsare!
Avslutar med två bilder. 
Mitt vackra Ä
Mitt vackra I
